Vad beror schizofreni på?

Det finns i dagsläget ingen entydig förklaring till vad schizofreni beror på. Ärftliga faktorer är av stor betydelse men man kan inte peka på någon enskild gen.

Har man en släkting med schizofreni ökar risken att själv insjukna i sjukdomen. Om man har en förälder eller ett syskon med diagnosen är risken att själv insjukna 10-15 % och ungefär 50 % om man har en enäggstvilling med diagnosen. Man räknar med att 50 % av risken för att insjukna beror på andra faktorer än de ärftliga. Dessa omgivningsfaktorer varierar mellan olika individer. Människor är väldigt olika känsliga för att utveckla psykotiska symtom vid psykiska och fysiska påfrestningar. Psykologiska och sociala omständigheter påverkar när sjukdomen bryter ut.

Infektioner under fosterstadiet och tidigt i livet samt komplikationer vid förlossningen är förenat med en något ökad risk för insjuknande. Det är däremot mycket vanligare med infektioner och komplikationer i samband graviditet och förlossning än vad förekomsten av schizofreni är. Det finns därför ingen större anledning till oro för den som haft sådana komplikationer.

Människans psykiska funktioner är beroende av att information kan överföras mellan nervcellerna i hjärnan. Överföring sker bland annat med hjälp av signalämnen. Man känner till ett flertal sådana varav de mest kända är dopamin, serotonin och noradrenalin. Vid schizofreni har man sett att aktiviteten på de nervceller som signalerar med dopamin är i obalans. I den del av hjärnan som kallas hippocampus finns en överaktivitet medan det i främre delen av hjärnan, prefrontalcortex, finns en underaktivitet. 

Hippocampus är inblandad i tolkningen av intryck som kommer utifrån. Man tror att överaktiviteten av de dopaminsignalerande nervcellerna i hippocampus kan förklara symptom som hallucinationer och vanföreställningar. Prefrontalcortex är viktigt för så kallade exekutiva funktioner, det vill säga, de ser till att vi startar och genomför aktiviteter. Underaktiviteten av dopamincellerna som finns i prefrontalcortex skulle kunna förklara den viljelöshet, ambivalens och initiativlöshet många patienter med schizofreni känner. Antipsykotiska läkemedel är i första hand inriktade på att försöka få dopaminsignaleringen i balans igen.