LäkemedelVarför behandlar vi psykos? För att förstå varför vi behandlar psykos kan man ställa sig frågan ”Vad händer om man inte behandlar?” För det första vet vi att hjärnan tar skada av att befinna sig i ett psykotiskt tillstånd. Det finns risk att det ofta svårbehandlade kognitiva lidandet, som svårigheter att minnas, få saker gjorda eller att kunna planera, ökar. För det andra är psykosen i många fall associerad med bristande förmåga att tolka och analysera omvärlden, vilket gör att personen riskerar att hamna i farliga situationer. Självmordsfrekvensen för patienter med nyinsjuknande i psykos är hög. Behandling med medicin spelar därför en avgörande roll för individens hälsa på flera plan.
Den medicinska behandlingen är inte botande utan symptomen återkommer ofta efter en tid om man slutar med medicinen. Antipsykotisk behandling skyddar således från återinsjuknande. Det kan liknas vid insulinbehandlad diabetes, där insulin krävs regelbundet för att styra blodsockernivåerna i kroppen. Så fort behandlingen avbryts tappar kroppen förmågan att styra blodsockernivåerna. Vid schizofreni kan det dock vara svårt att få samma effekt med samma läkemedel och dos som innan avbrottet. Detta är ett viktigt skäl till att inte avbryta sin behandling.
Hur fungerar läkemedelsbehandlingen? En stor del av symptomen vid psykos beror på för hög aktivitet av dopamin i den del av hjärnan som kallas hippocampus. Det är den del som tolkar de intryck vi får från våra olika sinnen. När dopaminaktivieten är för hög gör hjärnan bristfälliga tolkningar av verkligheten. Det huvudsakliga målet blir därför att förhindra dopamin att binda till sina receptorer. De allra flesta antipsykotiska läkemedel, så kallade neuroleptika, binder därför till dopaminreceptorer och förhindrar att dessa signalerar vidare, vilket gör att dopaminaktiviteten sänks. Behandlingen ger ofta god effekt på exempelvis hallucinationer och vanföreställningar, somman behöver komma till rätta med för att kunna tillgodogöra sig annan form av behandling.
Vissa av symptomen vid schizofreni förefaller vara mer svårbehandlade. Det gäller i synnerhet bristande initiativförmåga, bristande djup i emotionella kontakter, olust, socialt tillbakadragande samt kognitiva symptom.
Vilka biverkningar riskerar man få? Eftersom vi alla ser lite olika ut i kroppen kan ett läkemedels effekt variera från individ till individ. Läkemedel har sällan bara en effekt i kroppen. Ibland är det flera av effekterna av ett läkemedel som är önskvärda och utnyttjas i behandling. Tyvärr förekommer ofta även biverkningar vid läkemedelsbehandlingar, det vill säga effekter av läkemedlet som inte är önskade. Detta gäller även antipsykotika. Dessa kan ibland vara besvärliga och då får man, tillsammans med sin behandlande läkare, väga nyttan med medicineringen mot nackdelarna. Det kan ibland bli nödvändigt att byta preparat om biverkningarna blir för svåra. Ofta kan man också lägga till ett läkemedel som reducerar biverkningar.
Eftersom antipsykotiska läkemedel inte bara förhindrar dopamin att binda till sina receptorer i hippocampus, utan även de andra dopaminstyrda signaleringsvägarna i hjärnan, påverkas även dessa av behandlingen. Då en sådan dopaminreglerad signaleringsväg i hjärnan styr våra rörelser och motorik är det inom detta område många av biverkningarna återfinns. Dessa så kallade extrapyramidala biverkningar är dock ofta dosberoende och kan ofta undvikas genom väl avvägd dosering. Dessutom är risken för motoriska biverkningar mindre med nyare, så kallade atypiska neuroleptika, se ordlistan, eftersom det läkemedlet inte binder lika hårt till dopaminreceptorerna.
I samband med nyinsatt antipsykotiskt läkemedel, förhöjd dos eller injektion finns risk för akut muskelkramp, så kallad dystoni. Det innebär en plötsligt uppkommande kramp i ansikte, nacke, ögon eller bål. Det behandlas snabbt och effektivt med ett läkemedel som kan balansera dopamineffekten. Ett annat problem som ofta förekommer i samband med justering av dosen eller då behandling med neuroleptika inleds är en inre känsla av rastlöshet i kroppen, så kallad akatisi, som ofta gör det omöjligt att vara stilla. Personen går fram och tillbaka, trampar med fötterna eller byter ställning ofta. Skakningar och stelhet, parkinsonism, tillhör också de så kallade extrapyramidala biverkningarna. Mer sällsynt är ofrivilliga rörelser, så kallad tardiv dyskinesi, som ofta drabbar tung-, käk-, och kindrörelser. Det ger intryck av att personen tuggar eller suger på något. Detta tillstånd uppstår först efter lång tids neuroleptikabehandling, och effektiv behandling saknas mot den biverkningen. Tardiv dyskinesi är nuförtiden relativt sällsynt, dels för att vi inte behandlar med lika höga doser som tidigare, dels för att vi allt oftare använder atypiska neuroleptika.
En annan viktig dopaminreglerad signaleringsväg i hjärnan påverkar hypofysens förmåga att bilda hormonet prolaktin. Eftersom dopamin hämmar bildningen av prolaktin kan antipsykotiska läkemedel höja bildandet av prolaktin. Prolaktin kan då ge brösttillväxt hos män, hämma menstruationen hos kvinnor och sexuella biverkningar i form av minskad sexuell lust hos både män och kvinnor.
Muntorrhet är en annan vanlig biverkan. Den minskade salivproduktionen i munnen kan leda till ökad risk för hål i tänderna. Det är därför bra att undvika söta drycker som läsk och juice. Tabletter (Salivin) och tandkräm (Xerodent) som ökar salivproduktionen finns receptfritt på Apoteket. Man bör också vara extra noga med att besöka tandhygienist eller tandläkare regelbundet. (Se under rubrik Lagar Tandvårdslagen om du har rätt till tandvårdsstöd och eller omfattas av Tandvårdsförsäkringen).
Antipsykotiska läkemedel har även som biverkan att de ger en ökad aptit och sötsug. Detta är särskilt uttalat hos några av de nyare så kallade atypiska neuroleptika. Detta leder ofta till övervikt som i sig ökar risken för diabetes och därmed hjärt- kärlsjukdomar. Tänk därför på att äta frukost, lunch, middag samt två mellanmål för att upprätthålla en bra mättnadskänsla under hela dagen. Ät frukt i stället för sötsaker såsom godis, kaffebröd, chips och gräddglass. Drick vatten istället för söta drycker. Det är också viktigt att röra på sig. Försök hitta en motionsform som just du gillar och kan utföra ett par gånger i veckan - exempelvis promenader, cykling eller simning. Vissa mediciner leder till problem med förstoppning. Det kan mildras genom att äta frukt, grönsaker och grovt bröd samt regelbunden motion.
Om du får biverkningar diskutera med din behandlande läkare om det går att sänka dosen. Om en sänkning av dosen inte är aktuell eller hjälper kan det bli aktuellt att byta preparat. Målet är att hitta optimal dos där maximal effekt med minimala biverkningar uppnås. Detta innebär ofta en hel del arbete och tålamod att hitta en god antipsykotisk läkemedelsbehandling.
Hur går behandlingen till? I Stockholms Läns Landsting har specialister tagit fram rekommenderade läkemedel vid psykos. Kloka Listan patientversionen, som bygger på vetenskap genom kliniska prövningar, rekommenderar i första hand Haldol och Risperdal och i andra hand Zyprexa. Inom heldygnsvården rekommenderas dessutom också Cisordinol, som finns både som tablett, droppar och i injektionsform. För övriga landsting hänvisas till lokala läkemedelskommittéer. Antipsykotiska läkemedel ges som tablett, mixtur (flytande) eller depåinjektion (spruta). Tabletterna tar man varje dag. Till hjälp för att komma ihåg att ta tabletterna finns dosetter och apodos. Med apodos menas läkemedel som förskrivs på dosrecept till enskild person för en viss period, 14 dagar, och fördelas av Apoteket i speciell dosförpackning, påsar eller brickor. En depåinjektion ges som spruta ungefär varannan till var fjärde vecka och verkar således långsamt i kroppen. Antipsykotiska läkemedel är inte beroendeframkallande.
Andra typer av läkemedel Om en person drabbas av psykos är det viktigt att få tillbaka och upprätthålla sin sömn i balans och då kan lugnande eller sömngivande läkemedel vara aktuellt. Exempel på lugnande medel är Oxascand och sömngivande är Zopiklon. Antikolinergika, exempelvis Akineton, används ofta som motmedel mot extrapyramidala biverkningar (se ordförklaringar i högermarginalen) men bör normalt endast användas tillfälligt. Finns både som tabletter och som injektionslösning.
Vilka är målen med behandlingen?
Hur kan Du som anhörig och närstående vara ett stöd vid medicineringen? Det finns många förklaringar till varför patienter slutar att ta sin medicin. Genom att känna till dessa och konsekvenserna av tillfälliga avbrott i läkemedelsbehandlingen kan du som anhörig vara till stor hjälp för patienten. Här följer några exempel på varför patienten slutar ta sin medicin:
Om personen tar sin medicin i tablettform kan en dosett vara till hjälp för att komma ihåg. Finns att köpa på Apoteket. Om personen tar sin medicin i sprutform, skriv upp i almanackan vilket datum nästa injektion ska tas och påminn. Stötta och motivera vikten av att ta medicinen och vad det kan resultera i om han eller hon inte tar den, till exempel att symptomen återkommer. Som anhörig kanske du kan följa med till den psykiatriska öppenvårdsmottagningen för att få information om medicinen som ges och därmed kunna vara ett stöd. |
Länkar om läkemedel
Vill du veta mer om de rekommenderade läkemedel vid psykos, kan du titta i Kloka Listan som specialister i Stockholms Läns Landsting tagit fram, som bygger på vetenskap genom kliniska prövningar. Vill du veta mer om läkemedel, kan du läsa i Patient-FASS (Farmaceutiska specialitet i Sverige). Övriga länkar: Läkemedelsverket
ORDFÖRKLARINGAR: Antipsykotiska läkemedel kallas även neuroleptika och är mediciner som används mot psykos Atypisk neuroleptika är den nyare generationen av neuroleptika Extrapyramidala biverkningar: tex. kramp, svårt att vara still, skakningar, stelhet
|
